Dags att lägga ner

Jag tror att det är ett friskhetstecken, att jag inte längre har något behov av att skriva här, så jag har beslutat mig för att detta blir mitt sista inlägg. I samma veva som jag började jobba, kom Mats hem med en sjusjungande förkylning, som jag förstås smittades av. Jag måste ju bygga upp grundförsvaret på nytt. Tappade nästan rösten och kraxade som en kråka i flera dagar. Nu har jag jobbat full tid i en vecka och har tre dagar kvar innan det blir lov för min del. Det känns riktigt bra att vara i gång igen. På måndag ska vi ha en utvärderingsdag på Såstaholm i Täby Kyrkby, det som förr var Höstsol, ett ålderdomshem för skådisar. Det ska bli kul att se hur det är där sommartid, för jag har bara sett det från julbordsperspektiv förut.

Cykeln har fått vila under min förkylningsperiod, och just nu lockar inte vädret heller till någon cykling. Men det kommer väl bättre dagar. Vi är lite inne på att ta några cykeldagar som semester, kanske på Åland. Vi har bara fem gemensamma dagar att leka med i år.

Just nu är vi hundvakt åt Ingers Kajsa, för det är dop i Göteborg i helgen. Jag tyckte det blev för mycket just nu att åka ner bara för en helg, så vi skickade en present med Inger.

Jag avslutar med att lägga in årets sommardikt och önskar er alla en riktigt skön sommar!
Tack alla som stöttat mig under det här året!

Kram Agneta

I slutet av sommaren står den där
och lyser som självaste solen
Hög och mäktig, med kraftig stam
och med guldglans i gyllene kjolen.

Och inuti dess solgula krans
växer vintermat åt små finkar.
Och utmed stammen gror stora blad
som mot oss i sommarbris vinkar.

Av litet frö blir gigantisk växt.
Det är svårt att förstå vad som händer.
Den solgula blomman sitt ansikte
mot solens sommarvärme vänder.

Under vintern räddar fröna liv
på fåglar, som annars skulle dö.
Men när våren kommer börjar det gro,
där fåglarna tappat ett frö.

Så solrosen ger fåglarna liv
och de bjuder genast igen.
Att ge och ta är inte så dumt,
när det gäller naturen, min vän.

Finkar och mesar, som i vintras fick frön,
har nu i holkarna byggt sina bon.
Det sjunger och piper från husvägg och träd
Mor och far ges ingen pardon.

Och snart byts dun mot fjäderskrud
Det är dags att kasta sig ut
och lära sig flygkonstens ädla art,
vilket alla lär sig till slut.

Så solros och fåglar hör faktiskt ihop
och är viktiga i vår natur.
Att vi kan hjälpa denna process,
tycker jag är en otrolig tur!

Förstasidan

Jo, visst hamnade vi på Norrtelje tidnings framsida! Men om man inte vet vilka vi är, så inte lär man kunna se det, för det var en ganska liten bild. Inne i tidningen citerades jag och vi blev namngivna. Men tror ni att journalisten fick mitt efternamn rätt? Trots bokstavering? Nä, det blev Hytterman. Inte mycket att göra åt. ;)

Skönt med lite sol mellan regnvädren. Det är riktigt uppfriskande att jobba igen, även om det fortfarande tar emot med tidiga morgnar. Men än kan jag ta det lite lugnt.

Fick ett brev från kommunen idag, där jag uppmanas fylla i ett papper för att eventuellt få ut lite extra pengar för min sjukskrivning. Det hade jag ingen aning om, men hoppas jag får det, för det behövs. Jag har fått gräva i skattkistan för att överleva den här tiden. Lönen minskar, men konstigt nog inte räkningarna.

Kulturell söndag

Idag har det regnat nästan konstant hela dagen. Då passade det bra med att det var konstrunda i Roslagen den här helgen. Inger och jag for iväg på vinst och förlust. Ute på nätet fanns en karta och konstnärslista att dra ut. Utan kartan hade vi nog inte hittat en enda konstnär. Vi började med den enda konstnär som fanns mellan Rimbo och Edsbro. Hon bodde väldigt fint vid en liten sjö, en bra bit från huvudvägen. Tur att det fanns uppsatta ballonger att följa. Hon var ryska och hade lite alster från Ryssland, som hon inte själv hade gjort. Inger gillade henne skarpt, för hon bjöd minsann på vin. ;) Jag köpte en hink med målade liljekonvaljer som dekoration.

Vi hittade inte någon skylt i Svanberga, så vi fortsatte småvägarna mot Vätö. Vid Roslagsbro fann vi en keramiker. Hon tillverkade mycket vardagssaker, som koppar och skålar. Jag gillade en sorts skål, som hade smält glas i botten. Handlade dock ingenting.

Första stoppet på Vätö var bakom affären. Där fanns en kvinna som jobbade mycket med tryck. Ofta fanns det två eller tre kvinnor med någon sorts djur på bilderna. De var fina, men inte vad jag vill ha på väggarna. I Folkets hus fanns tre eller fyra konstnärer representerade. Inte heller här var det någonting som lockade mig.

Sista stoppet var hos en kvinna som arbetade med keramik och glas. Här vaknade köpbehovet igen. Jag köpte ett halssmycke gjort i glas och en keramikfisk i nät. Jag gillade sakerna här, många var originella och hade nytänk. Men tyvärr räcker inte plånboken till allt det vackra. Det gäller att kunna shoppa med ögonen. Samtidigt som vi, dök ett reportageteam från Norrtäle tidning upp, så vi kanske hamnar i tidningen. Jag blev i alla fall intervjuad. :)

Dagen avslutades med ett besök på Rusta, där jag inhandlade något mer nödvändigt, nämligen träolja. Sedan lämpade jag av Inger i Rimbo och for hem och gjorde en god räksallade med qiunoa och en lime/pepparrotssås. Mums!

Förresten...

...jag glömde visst berätta att Molly har fått komma hem igen. Hon får fortfarande ta det förhållandevis lugnt, men snart kan hon börja rasa omkring som vanligt igen. Tror husse längtar efter att ha båda hundarna med sig på sina långvarv.

Så var jag igång igen

Nu har jag snart gjort två veckor. Nå, den första var snabbt avklarad, för det var ju Kristi Himmelsfärdhelg då. Trodde jag skulle bli utan IT-bitar nästa år, så jag däckades ett tag. Men det ordnade upp sig, så nu ser jag framåt igen. Resten av den här terminen ska jag försöka få ordning på mediateket och börja på en ny hemsida. Då vi nu har en gemensam portal för skolorna, som når både personal, elever och hemmen, så ska hemsidan i fortsättningen vända sig till externa besökare.

I onsdags var det dags för en ny omgång Herceptin (antikroppar). Sköterskan, som skulle sätta en nål i min port, lyckades inte, utan det gjorde hiskelans ont, vilket det inte brukar göra. Hon fick hämta Camilla, som har gjort det många gånger på mig, och se, då gick det galant. Det är inte alltid så lätt att hitta rätt, för min port har tydligen halkat inåt en bit.

Träffade en medsyster, som nu var halvvägs in i cellgiftsbehandlingen. Samma medel som jag fick. Hon skriver också en blogg, så jag hoppas att hon lämnar adressen här. Tuffare för henne, för hon är yngre och har barn, men hon verkade ha en positiv syn på sjukdomen, och det är viktigt.

Elcykeln har varit och luftat på sig fyra gånger nu, två 7 kilometersvarv och två 14,6 kilometersvarv. uppskattar verkligen hur mycket lättare det blivit att tackla sega uppförsbackar. Nu börjar också ändan göra mindre väsen av sig, men senast fick jag kramp i båda benen under natten. Kanske höll jag igen för mycket då. När jag vill, så kan jag koppla bort motorn och bara köra på de tre växlarna, så det är upp till mig hur mycket träning benen ska få. Trots allt, så måste jag ju trampa hela tiden för att motorn ska gå, så det är då absolut ingen moped.

I trädgården har jag satt ett par nya clematis, som jag hoppas ska trivas bättre än de gamla. Intill dem satte jag ett nytt löjtnantshjärta, en absolut favorit.Inger (svärmor) bakade en rabarberpaj idag. Årets första! Mmmmm!

Mats har kommit hem med en dunderförkylning, som jag hoppas han håller för sig själv. Jag tycker jag haft min beskärda del av förkylningar under året som gått.

Dags att krypa i säng, jag ska ju arbeta i morgon. :) Godnatt!

Så var det dags!

Kläder tvättade, bilen tankad och jag är inställd på att gå upp i morgon bitti. Men inte tänker jag börja klockan åtta, mjukstart ska det vara. :) Är det halvfart, så är det.

Molly är kvar hos Inger. Där har hon det lugnt, om än inte så roligt som hon skulle vilja ha. Tror faktiskt Joker saknar sin kompis. Det händer att han sätter sig och stirrar ut mot vägen, som om han söker henne. Härom dagen träffades
Inger och jag nere vid sjön i Rimbo för att gå ett varv. Då sökte han åter igen efter Molly och brydde sig inte om "farmor". Men molly låg hemma och vilade. Där hittade vi en för oss okänd blomma, som jag hittade i floran, när jag kom hem. Det var en vätteros. Trolskt namn.

Nu är Molly hemma

De ringde från Ultuna mitt på dagen och sa att det gick bra att komma och hämta Molly. Jag for iväg och lämnade Joker och Kajsa hemma. I Uppsala hamnade jag i en långsam kö. Det visade sig vara en bilbrand, som stoppade upp trafiken. Just som jag tänkte göra en U-sväng, så släppte de förbi oss. Framme vid sjukhuset gick jag fram till kassan för att betala. Två nätter på sjukhuset och medicinering och undersökningar kostade oss ca 2 500:-. Det är tur att hon är försäkrad, för annars hade det blivit några tusenlappar till. Efter en stund kom de ut med henne. Oj, vad glad hon blev, när hon förstod att det var jag som väntade på henne. Hon började genast "prata" med en ganska hes röst. Hon ville bara därifrån och hade svårt att stå still medan jag bytte halsband på henne. Vi tog en sväng på en gräsmatta för att se om hon behövde kissa, men hon ville bara därifrån. Väl inne i bilen, så bara pratade hon och pratade. Nästan hela vägen hem. Jag gissar att hon sa att hon ville hem till husse och ta en fotbollsmatch, men se det får hon inte på ett bra tag. I 1-2 veckors tid får hon bara gå ut på kopplade kissevarv, och sedan på något längre kopplade promenader i ytterligare två veckor. Oj, vad hon kommer att tjata ihjäl oss! Kanhända behåller vi Kajsa här ett tag och låter Molly bo hos Inger i Rimbo. Där har hon inte den naturliga kopplingen till lek och bus.

Hon åt i alla fall sin middag - rubb och stubb. Det lovar gott.

För en timme sen kom Mats hem. Då började pratet igen. Kom, husse, så går vi ut och lattjar! Men, nej, det blev bara ett kissvarv igen. Nu har Mats gått och lagt sig med alla hundarna, för att hon skulle koppla av. Det var så fullt av hundar i min säng att jag nog får ta soffan i natt. ;)