MUGA

Låter säkert kryptiskt, och det skulle vara kul att ha en gissningstävling om vad det är, men jag tänker berätta ändå. MUGA är en undersökning av hjärtat, som görs på avdelningen för nuklearmedicin. Jag blev isprutad kontrastvätska, fick ligga och vila och fick sen isotoper i mig. Därefter plåtade de mig med en röntgenkamera, som tar massor av bilder, för att se hur hjärtat jobbar. Det beror tydligen på att mina antikroppar kan ge biverkningar på hjärtat. Jag som trodde de var ganska biverkningsfria! Här hade de i alla fall en madrass på britsen, så jag överlevde besöket. ;) Resultatet fick jag inte veta då, men det kommer kanske.

Från DS och MUGAn till KS och annan strålning. Den här veckan är jag placerad vid ett annat rum, p g a service på min vanliga maskin. Jag pratade med en gotländsk kvinna, som får bo på hotell under veckorna, för att få sina 15 minuters strålning/dag. Under helgerna får hon flyga hem. Det blir långa och dryga dagar, tyckte hon.

Idag pratade jag med två andra kvinnor. Den ena hade cancer i magen och upplevde inte strålningen som särskilt besvärsfri. Den andra var en kvinna över 70, som liksom jag hade fått bröstcancer. Hon hade bett att få mammografi av sin husläkare (ingen självklarhet efter 70), men denne tyckte inte det var nödvändigt. På sommaren upptäckte hon sin knöl. Huruvida mammografin hade gjort det eller inte kan vi bara gissa. I hennes fall började de med operation, innan det blev dags för cellgift och nu strålning. I samma veva som hon skulle opereras, så fick hennes man en hjärtinfarkt. Tack och lov med lycklig utgång!

Utanför sjukhusentrén såg jag idag årets första snödroppar. För mig, alltså! Jag vet att det är många som sett dem tidigare. Våra befinner sig fortfarande under snön.

I morgon kommer min syster upp för att vara här under påsken. Då kanske jag vågar ta itu med de nya gardinerna.

12 av 25 klara

Eller så gott som hälften av gångerna. Nu vänder det! :)

Att jag fått kvällstider beror på att jag hör till de lättbehandlade. Andra behöver läkartillsyn eller har andra behov. Jag struntar i de givna tiderna och dyker upp vid 17.30-tiden. Det funkar hyfsat. Ibland är jag ensam, ibland får jag vänta. Nästa vecka följer samma mönster, men jag ska till ett annat rum, då maskinerna ska servas nästa vecka. Sen är det nog slut på kvällstiderna, vilket nästan är synd, för den här veckan har det inte tagit mig mer än 2-2½ timme varje dag.

Jag har nattsuddat lite för mycket på sistone, utan att få sova igen det på morgonen. Igår somnade jag nästan meddetsamma till Så ska det låta, vaknade upp till Skavlan, men gick och la mig med Skavlan på TV:n. (Hur lät det där? ;)) Sedan vet jag inte så mycket mer förrän jag gick upp på toa tidigt på morgonen, bara för att krypa i säng igen. Klev väl upp kvart i åtta eller så. Sköööönt!

Nu är det verkligen vår i luften. Grönsiskor och bofinkar har dykt upp, och det sjunger som bara den i buskar och träd. Fyra par domherrar förser sig också av maten.

Rådjuren har skalat barken av tre äppelträd och Ingers älskade päronträd, som hon i flera år väntat på frukt från. Det kan inte hjälpas. Vi har ju trots allt varit fredade från angrepp under våra tidigare år här.

Jag såg igår att det börjar komma knoppar i en rabatt utanför torpet, där det nu är snöfritt. Julrosen vet jag inte alls hur den mår, för den är fortfarande begravd under snön. Jag hade nog hoppats på mer regn idag, så att snön tinat snabbare. Den är fortfarande flera decimeter tjock.

Nu ska jag strax gå och fixa till middagen. Det blir någon sorts fisksopps/-gryta. Man tager vad man haver! ;)

Trevlig helg!

Snabbaste tiden hittills

Igår hade jag fått en bokad tid till 17:45. Jag vet inte varför de just lagt mig på bokade tider den här veckan, men igår funkade det bra. Det tog bara dryga 2 timmar från dörr till dörr, vilket är rekord. Jag har samma tid idag, så då hoppas jag att det går lika smidigt. Resten av veckan har jag fått ännu senare tider, efter 19:15, och det tänker jag inte ta. Såna tider kan de väl ge till dem som bor närmre. Igår testade de också att jag får rätt dos i mig. Vet inte vad testet gav för resultat, men jag antar att de agerar rätt utifrån det.

Pappa gick till Husläkarna i rimbo för att byta kateter i förra veckan. Han kom dit 10:10 och hade tid 10:20. När klockan var sisådär 11:10 reste han sig upp och gick, då ingen hade frågat efter honom. Några dagar senare kom en räkning för att han inte funnits på plats kl 10:40! Han borde förstås ha sagt till att han avvek, men det innebar en längre gångsträcka och han hade behov som han inte vill sköta där. Hur lång tid är det rimligt att man ska behöva vänta utan att någon säger till? Suck!

Här kommer några bilder från mitt besök i Köpenhamn:

Utsikt från hotellfönstret

Innergård med cyklar

Bra namn på kvarteret - Vimmelskaftet

Nyhavn

Ett hotell i Nyhavn

Ett hus med tromp d'euillemålning i tidigare okänt kvarter

Så var det vardag igen

Igår kände jag mig lite insnöad - bokstavligt talat. :) Idag är det riktigt vackert igen, med gnistrande snö, men visst börjar vårkänslorna ta över!

I lördags var jag och Inger i Norrtälje. Vi var på en loppis, som inte lockade till köp, innan vi drog ner på "stan". Åhléns hade faktiskt öljetter, så nu håller jag på att samla mig för att sätta igång med projektet. Nu är jag ju liksom nödd och tvungen. ;) Vi avslutade besöket med att fika på ett gulligt litet fik. Där dök det upp en kvinna, som verkade väldigt bekant. Jag frågade henne om vi inte kände varandra, men hon såg först bara undrande ut, men sen visade det sig att hon hade jobbat på Ormstaskolan för sisådär tio år sen. Jag kan fortfarande inte placera henne på plats i skolan (Elisabet var namnet), men jag visste precis hur hon skulle låta när hon pratade och hur hennes leende skulle se ut. Det var väl inte lika lätt för henne att känna igen denna mycket korthåriga människa, som inte längre har den stora bysten kvar. Nu är hon tillbaka i Vallentuna efter en vända i Täby. Hon jobbar på Montessori. Bekant?

Jag gick så att jag fick ont under min högra häl. Det sitter fortfarande i. Jag hade tänkt åka kommunalt till KS idag, men vete 17 om foten fixar det.

Nu ropar Mats att äggröran med korv är färdig. Gulle han :)

Vi avslutade dagen med nödvändiga matinköp i Rimbo innan jag släppte av Inger och for hem.

Igår blev det våfflor med drottningsylt och grädde till lunch. Hur nyttigt som helst! Men gott :D

Kom plötsligt på...

... att jag inte alls har helg ännu. Jag ska ju strålas i morgon (idag) också, ju! Men snart...! :D

Det tar tid

Det tar mig cirka 3-4 timmar varje dag att bli strålad. Av den tiden går det åt ungefär 15 minuter till själva strålningen, resten är restid, väntan på sjukhuset och ofta också väntan på att få en p-plats. Skulle jag åka kommunalt får jag offra minst en timme till om dagen. Det skulle ju bli billigare, men kosta mer tid. På något vis verkar hela dagarna gå åt till detta.

Jag hinner i alla fall läsa rätt mycket under väntetiden, som sällan blir mindre än 1 - 1½ timme, vilken tid jag än kommer. Just nu läser jag Död joker av Anne Holt. börjar närma mig slutet, men är inte riktigt klar över vem som gjorde vad, även om jag kanske har mina aningar.

I väntrummet kan jag ju inte hjälpa att jag också gissar vad de andra har för cancer. En del kan man se det på, som de som kommer med svullna kinder. Men på andra gårt det inte att se. troligen inte på mig heller. Jag pratade med en kvinna från Åkersberga igår. Hon hade cancer i lymfkörtlarna i de nedre regionerna och hade blivit beordrad 15 strålningar, sedan behövde hon inget mer. Hon skulle göra sin sista strålning idag. Jag har nu avverkat 1/5 av behandlingarna, dvs en vecka. "Bara" 20 gånger kvar!

Nu är det i alla fall helg, och den tänker jag njuta av! Hoppas ni gör det också. :D

Strålar i kapp med vårsolen

Idag har jag avverkat dag fyra på KS. Det går, men idag var jag nära att skrika rätt ut, då ryggen krampade på den hårda skivan. Dagens sköterska undrade om jag inte fått erbjudande om att ligga på en madrass. Det hade jag ingen aning om att det fanns ens. Den dagen jag ombads ligga ner första gången, för att utmärkning av strålningsområdet skulle ske, undrade jag om det var tvunget att ligga så hårt, då min rygg inte klarar sånt. Fick till svar att det var det. Och så får jag veta att jag hade haft en möjlighet att få en madrass!!! Nu är det försent, eftersom strålningsområdet baseras på hur jag låg den första gången. Jag som gått omkring och trott att det var nödvändigt med den hårda britsen för teknikens skull. Får väl försöka jaga starkare värktabletter i stället, för Alvedonet räcker inte långt.

Inledde eftermiddagen med ett besök på DS, där jag fick den sjunde dosen Herceptin (antikroppar). Jag har tio sådana omgångar kvar, så min behandling är inte klar förrän i november eller så. Jag kommer också att bli kallad till en ny hjärtundersökning, så att de kan kolla att inget hänt under tiden som varit. Ännu en ny hård duvning för ryggen!

Försöker komma till skott med att sy nya sovrumsgardiner. Tyget köpte jag i Kinna. I detta tygernas Mekka, kan man hitta fina tyger för bra priser. Det här tyget hittade jag på Skroten. Inte så illa som det låter, bara en tygaffär som ligger vid en gammal skrot. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska försöka ge mig på att sy i öljetter eller ej. Det skulle nog bli bäst, men fixar jag det?

Annars händer det inte så mycket. Fortsätter att invänta våren.

Slut på ledigheten

Efter en vecka på västkusten, är jag nu hemma i vardagen igen. Det var skönt att byta miljö ett tag. For till och med över till Köpenhamn ett par dagar. Gick hela Ströget och åt räkmacka i Nyhavn. Det bästa med Köpenhamn var att alla gator och trottoarer var snöfria. Det fanns bara en och annan hopplogad hög att se.

Väl hemma igen började jag känna av en förkylning, som nu blommar ut med halsont och hosta. Nu har jag också börjat den sista delen av behandlingen mot cancern - strålningen. Igår var jag kallad till ett besök i ett simulatorrum, där de testade att alla punkterna, som ska ligga till grund för strålningen, var de rätta. Jisses, så de ritade på mig! Idag fick jag min första behandling. Själva strålningen känns inte ett dugg, utan för mig är det bara svårigheten att ligga på ett stumt underlag som gör det hela så svårt. Igår var sköterskorna hjälpsamma och drog upp mig med sån fart från liggande till sittande att ett blodkärl brast i ena ögonvitan. Idag bad jag att få ta min egen tid, och då gick det bättre. Förväntade biverkningar är sveda av att man blir bränd och så kan man bli trött. Jag ska skaffa en fuktbevarande oparfymerad kräm att smörja in mig med.

Det sorgligaste var att se en flicka i 11-12-årsåldern, som också skulle strålas. Gamla tanter som jag (!) är väl en sak, men varför ska unga barn behöva gå igenom det här?

Nu är det Radiumhemmet som gäller i 25 vardagar framöver. Ni vet var ni har mig! ;)

PS Nu har jag i princip skrotat perukerna. Håret är lite väl kort, kanske, men det får folk tåla. :D

Nu ...

... tar jag också sportlov. Skjutsar hem Mats systerdotter, som fick veta att hennes tåg blev inställt, och far sen vidare till min syster i Kinna efter en natt i Olofstorp. Vad vi sen hittar på återstår att se.

Vill klaga på apotekssystemet. Jag bad att få fler Alvedon utskrivna, eftersom jag har svårt att sova och för att möjliggöra de hårda passen vid strålningen. På apoteket fick jag ett paket med 50 Alvedon, styrka 1 g, i stället för de 100 jag tidigare fått med styrka 500 mg. Det spelar väl ingen roll, tänkte jag, men det gjorde det - 50-förpackningen går inte på frikortet, vilket 100-förpackningen gör. Vad är skillnaden? Grrrr! Inte gick det att byta förpackning heller.

Snart har vi ingen snö kvar på taken, om det fortsätter töa, som nu. Det börjar bli svårt att ta sig upp för vår väg. Bilen sjunker igenom snön och slirar fram. Det gäller att hålla en jämn och lagom fart. Det går lite lättare att köra nedför.

Nu är det dags att plocka tvätten ur maskin och sätta på torktumlaren innan jag kryper till sängs. Godnatt!