Det stod att man kunde få antingen förstoppning eller diarré, jag fick förstås diarré. Bara sur vätska som fräter i ändan. Ibland gör det så ont att jag i det närmaste skriker. Mats, min ängel, var snäll och skyndade till apoteket och skaffade lite lindring i form av stolpiller och en bedövande salva. Lite hjälper det, men inte helt.
Till det har ett visst mått av feber återkommit samt muskel- och ledvärk. Det påminner starkt om växt-/träningsvärk. Jag har fortfarande metallsmak i munnen också. Är det ingen som vill byta med mig? ;)
Inger kom hit idag också. Hon har gått långvarv med hundarna i två dagar nu, eftersom Mats haft längre dagsturer. När hon kom tillbaka, så fick jag plötsligt fart och satte igång med saffransbullebak, morotskaka och köttfärsbiffar. Vi kompade i köket och faktum är att pirret i kroppen hölls stången. Däremot var handen alldeles våt, när jag drog den över mitt kala huvud efteråt. Och trött blev jag. Värmer en vetekudde och lägger på mina skvattiga ben. Det hjälper för stunden. Jag önskar bara att den vore större, heltäckande eller så. ;)
I morgon kommer jag antingen att stanna hemma med hundarna eller åka på viltbord till Eckerö. Det beror förstås helt och hållet på dagsformen, men visst vore det kul att komma ut och göra något annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så skönt att hitta ett inlägg från dig då jag börjat bli liiite orolig.
SvaraRaderaHu, vad jobbigt du har det och då än mer beundransvärd som orkar med/har lust till både bullbak och köttfärsbiffar. Jag med min höstdepp har inte lust med någon som helst hushållssyssla. Ska till Ljuscaféet Igloo i morgon för att förhoppningsvis fylla på lite energi. Hoppas verkligen att du kommer iväg på Viltbord på Eckerölinjen. Lär vara mycket trevligt och gott.
Många kramar från Elisabet