... vad jag blev glömsk efter påsken. På väg hem, efter dagens strålning, just som jag skulle svänga in på vår infart, så ringde min telefon. Det var från Danderyd, som undrade vart jag hade tagit vägen. Fasiken, också, jag skulle ju ha åkt in tidigare till KS, för att hinna ta antikropparna klockan två! Nu får jag kliva upp tidigt i morgon (Tidigt? undrar ni som jobbar) för att vara på plats klockan nio. Det betyder att jag får lov att ta hundarna med mig, eftersom jag inte vet hur lång tid jag blir borta. Första gången jag glömmer en tid : /
Nu har jag lärt känna några av medpatienterna. Trevligt att ha några att prata med. En av kvinnorna är från Vallentuna. Hon kommer ursprungligen från Kosovo och bor i Sörgården. Hennes bästa vän kommer också från Kosovo, och dennes barn har jag jobbat med i skolan.
Om mina utslag börjar klia mer, så ska jag få en salva mot dem. Tror nästan jag måste be om den, för annars är risken stor att jag kliar sönder mig.
Kan förresten rapportera om fler vårtecken; förutom tussilago och grönfinkar, så har också bergfink, tranor, tofsvipor och bofinkar dykt upp. Vårlökarna har inte slagit ut än, men är på gång. I söderslänten, ner mot åkern, blommar nu snödroppar för fullt. Mycket snö har försvunnit, men än kan man inte kalla vår tomt för snöfri. Men snart... :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar