Så går det upp, så går det ner...

Igår tyckte jag att jag kände mig hyfsad på förmiddagen. Jag hade dryga 37, men inte värre än att jag satte igång med att förbereda julen. Jag började diska de gröna och röda glassakerna jag har framme, så att de kan plockas undan till jul.

Inger hade sovit över, för hon skulle till Uppsala och sin ögonläkare på morgonen. När hon kom hem började jag känna mig lite låg. Satt bara och glodde på TV-burken. Sen bara kände jag att jag behövde gå och sova en stund. När jag vaknade hade jag frossa och tempen var nära 38. Bara så där...helt plötsligt utan förståelig anledning. Under kvällen, med hjälp av Alvedon, sjönk tempen igen. Mats var en ängel och fixade till en köttfärssås till middag.

Idag ligger tempen runt 37,4, så nåt är det som inte är som det ska. Men jag känner mig ändå bättre. Tills jag la ut räkningarna! Då märktes det hur mycket mindre jag har att leva av varje månad.

Det är i alla fall skönt att det är ljusare ute. Man blir gladare av det. Jag fick lov att fylla på i fågelhusen, när jag var ute med hundarna, för där var det alldeles tomt.

Igår hände det något sorgligt. Plötsligt small det till på altanen och jag såg i ögonvrån hur en fågel flög in i ena fönstret. Ibland klarar de ju sig, men fast jag tog upp den och värmde den, så rörde den sig ingenting. Jag la den på ett skyddat ställe och där ligger den än. Tvärdöd. Det var en av våra goa pilfinkar.