Förstasidan

Jo, visst hamnade vi på Norrtelje tidnings framsida! Men om man inte vet vilka vi är, så inte lär man kunna se det, för det var en ganska liten bild. Inne i tidningen citerades jag och vi blev namngivna. Men tror ni att journalisten fick mitt efternamn rätt? Trots bokstavering? Nä, det blev Hytterman. Inte mycket att göra åt. ;)

Skönt med lite sol mellan regnvädren. Det är riktigt uppfriskande att jobba igen, även om det fortfarande tar emot med tidiga morgnar. Men än kan jag ta det lite lugnt.

Fick ett brev från kommunen idag, där jag uppmanas fylla i ett papper för att eventuellt få ut lite extra pengar för min sjukskrivning. Det hade jag ingen aning om, men hoppas jag får det, för det behövs. Jag har fått gräva i skattkistan för att överleva den här tiden. Lönen minskar, men konstigt nog inte räkningarna.

Kulturell söndag

Idag har det regnat nästan konstant hela dagen. Då passade det bra med att det var konstrunda i Roslagen den här helgen. Inger och jag for iväg på vinst och förlust. Ute på nätet fanns en karta och konstnärslista att dra ut. Utan kartan hade vi nog inte hittat en enda konstnär. Vi började med den enda konstnär som fanns mellan Rimbo och Edsbro. Hon bodde väldigt fint vid en liten sjö, en bra bit från huvudvägen. Tur att det fanns uppsatta ballonger att följa. Hon var ryska och hade lite alster från Ryssland, som hon inte själv hade gjort. Inger gillade henne skarpt, för hon bjöd minsann på vin. ;) Jag köpte en hink med målade liljekonvaljer som dekoration.

Vi hittade inte någon skylt i Svanberga, så vi fortsatte småvägarna mot Vätö. Vid Roslagsbro fann vi en keramiker. Hon tillverkade mycket vardagssaker, som koppar och skålar. Jag gillade en sorts skål, som hade smält glas i botten. Handlade dock ingenting.

Första stoppet på Vätö var bakom affären. Där fanns en kvinna som jobbade mycket med tryck. Ofta fanns det två eller tre kvinnor med någon sorts djur på bilderna. De var fina, men inte vad jag vill ha på väggarna. I Folkets hus fanns tre eller fyra konstnärer representerade. Inte heller här var det någonting som lockade mig.

Sista stoppet var hos en kvinna som arbetade med keramik och glas. Här vaknade köpbehovet igen. Jag köpte ett halssmycke gjort i glas och en keramikfisk i nät. Jag gillade sakerna här, många var originella och hade nytänk. Men tyvärr räcker inte plånboken till allt det vackra. Det gäller att kunna shoppa med ögonen. Samtidigt som vi, dök ett reportageteam från Norrtäle tidning upp, så vi kanske hamnar i tidningen. Jag blev i alla fall intervjuad. :)

Dagen avslutades med ett besök på Rusta, där jag inhandlade något mer nödvändigt, nämligen träolja. Sedan lämpade jag av Inger i Rimbo och for hem och gjorde en god räksallade med qiunoa och en lime/pepparrotssås. Mums!

Förresten...

...jag glömde visst berätta att Molly har fått komma hem igen. Hon får fortfarande ta det förhållandevis lugnt, men snart kan hon börja rasa omkring som vanligt igen. Tror husse längtar efter att ha båda hundarna med sig på sina långvarv.

Så var jag igång igen

Nu har jag snart gjort två veckor. Nå, den första var snabbt avklarad, för det var ju Kristi Himmelsfärdhelg då. Trodde jag skulle bli utan IT-bitar nästa år, så jag däckades ett tag. Men det ordnade upp sig, så nu ser jag framåt igen. Resten av den här terminen ska jag försöka få ordning på mediateket och börja på en ny hemsida. Då vi nu har en gemensam portal för skolorna, som når både personal, elever och hemmen, så ska hemsidan i fortsättningen vända sig till externa besökare.

I onsdags var det dags för en ny omgång Herceptin (antikroppar). Sköterskan, som skulle sätta en nål i min port, lyckades inte, utan det gjorde hiskelans ont, vilket det inte brukar göra. Hon fick hämta Camilla, som har gjort det många gånger på mig, och se, då gick det galant. Det är inte alltid så lätt att hitta rätt, för min port har tydligen halkat inåt en bit.

Träffade en medsyster, som nu var halvvägs in i cellgiftsbehandlingen. Samma medel som jag fick. Hon skriver också en blogg, så jag hoppas att hon lämnar adressen här. Tuffare för henne, för hon är yngre och har barn, men hon verkade ha en positiv syn på sjukdomen, och det är viktigt.

Elcykeln har varit och luftat på sig fyra gånger nu, två 7 kilometersvarv och två 14,6 kilometersvarv. uppskattar verkligen hur mycket lättare det blivit att tackla sega uppförsbackar. Nu börjar också ändan göra mindre väsen av sig, men senast fick jag kramp i båda benen under natten. Kanske höll jag igen för mycket då. När jag vill, så kan jag koppla bort motorn och bara köra på de tre växlarna, så det är upp till mig hur mycket träning benen ska få. Trots allt, så måste jag ju trampa hela tiden för att motorn ska gå, så det är då absolut ingen moped.

I trädgården har jag satt ett par nya clematis, som jag hoppas ska trivas bättre än de gamla. Intill dem satte jag ett nytt löjtnantshjärta, en absolut favorit.Inger (svärmor) bakade en rabarberpaj idag. Årets första! Mmmmm!

Mats har kommit hem med en dunderförkylning, som jag hoppas han håller för sig själv. Jag tycker jag haft min beskärda del av förkylningar under året som gått.

Dags att krypa i säng, jag ska ju arbeta i morgon. :) Godnatt!

Så var det dags!

Kläder tvättade, bilen tankad och jag är inställd på att gå upp i morgon bitti. Men inte tänker jag börja klockan åtta, mjukstart ska det vara. :) Är det halvfart, så är det.

Molly är kvar hos Inger. Där har hon det lugnt, om än inte så roligt som hon skulle vilja ha. Tror faktiskt Joker saknar sin kompis. Det händer att han sätter sig och stirrar ut mot vägen, som om han söker henne. Härom dagen träffades
Inger och jag nere vid sjön i Rimbo för att gå ett varv. Då sökte han åter igen efter Molly och brydde sig inte om "farmor". Men molly låg hemma och vilade. Där hittade vi en för oss okänd blomma, som jag hittade i floran, när jag kom hem. Det var en vätteros. Trolskt namn.

Nu är Molly hemma

De ringde från Ultuna mitt på dagen och sa att det gick bra att komma och hämta Molly. Jag for iväg och lämnade Joker och Kajsa hemma. I Uppsala hamnade jag i en långsam kö. Det visade sig vara en bilbrand, som stoppade upp trafiken. Just som jag tänkte göra en U-sväng, så släppte de förbi oss. Framme vid sjukhuset gick jag fram till kassan för att betala. Två nätter på sjukhuset och medicinering och undersökningar kostade oss ca 2 500:-. Det är tur att hon är försäkrad, för annars hade det blivit några tusenlappar till. Efter en stund kom de ut med henne. Oj, vad glad hon blev, när hon förstod att det var jag som väntade på henne. Hon började genast "prata" med en ganska hes röst. Hon ville bara därifrån och hade svårt att stå still medan jag bytte halsband på henne. Vi tog en sväng på en gräsmatta för att se om hon behövde kissa, men hon ville bara därifrån. Väl inne i bilen, så bara pratade hon och pratade. Nästan hela vägen hem. Jag gissar att hon sa att hon ville hem till husse och ta en fotbollsmatch, men se det får hon inte på ett bra tag. I 1-2 veckors tid får hon bara gå ut på kopplade kissevarv, och sedan på något längre kopplade promenader i ytterligare två veckor. Oj, vad hon kommer att tjata ihjäl oss! Kanhända behåller vi Kajsa här ett tag och låter Molly bo hos Inger i Rimbo. Där har hon inte den naturliga kopplingen till lek och bus.

Hon åt i alla fall sin middag - rubb och stubb. Det lovar gott.

För en timme sen kom Mats hem. Då började pratet igen. Kom, husse, så går vi ut och lattjar! Men, nej, det blev bara ett kissvarv igen. Nu har Mats gått och lagt sig med alla hundarna, för att hon skulle koppla av. Det var så fullt av hundar i min säng att jag nog får ta soffan i natt. ;)

Trevligt och tråkigt

I söndags fyllde pappa 85 år. Hans val att fira dagen var en Åbokryssning, så i lördags kväll gav vi oss av. Vi inledde med buffeten. Jag åt bara fiskrätter. Höjdpunkterna var räkorna och en varm laxrätt med kräftstjärtar. Mmmm.... Vi hade en väldig tur med vädret. Skärgårdarna var otroligt vackra att passera. Pappa, som ser illa, hör illa, går illa och lider av KOL, kämpade på bra. Vi hade med en kortlek med stora siffror på, så vi kunde spela lite poker och bismarck.

Dagen därpå började också bra. Fortfarande vackert väder, men bra mycket kyligare i vinden. Inger åkte in till Uppsala och Mats tog alla tre hundarna på ett varv i skogen. På väg hem stannade Inger för att hämta med sig Kajsa hem. När hon gick till bussen hakade Mats på. På vägen hem sprang Molly ner i ett dike. Mats märkte på henne att något hade hänt, men kunde inte se vad. Hon ville inte ha sin middagsmat, men det är inte helt ovanligt, så hon fick ligga kvar under matsalsbordet. Men efter vår middag, skulle Mats ge henne lite köttfärslimpa, och då fick han se att hon var svullen under käken. Ormbett? Hon var inte alls vår vanliga Molly. Vi bestämde snabbt att det var veterinär nästa, som gällde. Jag packade in Molly i bilen och for iväg till Ultuna djursjukhus i Uppsala. Det var hit hon kom som valp. när hon plötsligt blev alldeles yr och kräktes, så hon var inte överdrivet förtjust i att hamna där igen. Hon tyckte inte alls det var roligt att stå på det höga undersökningsbordet, utan tryckte sig darrande mot mig. Veterinärerna höll med om att det var ett troligt ormbett, men de kunde inte hitta själva bettet. Nu var också själva nosen svullen på henne. För att minskla hennes plågor, fick hon en smärtstillande spruta och därefter dropp. Blodproven som togs visade inte att några inre organ var drabbade, men de ville behålla henne minst en natt, för att se att hon blir utom fara. Vi har ännu ingenting hört, men får ringa mellan 14-15. Vi hoppas förstås att hon ska vara klar att hämta hem idag, för Joker verkar tycka det är tomt utan sin kompis. Och det tycker förstås vi också!

Själv mår jag väl hysat, men är fortfarande lite omotiverat trött. Jag ser fram emot att börja jobba så smått igen, men är glad att jag inte behöver börja fullt ut på en gång.

Två cykelturer

Nu har jag varit ute och cyklat två dagar i rad, ca 6 km varje gång. Starten är en lång seg backe, som jag aldrig någonsin har lyckats cykla mer än en kort bit uppför. Sen har också promenaden uppför den varit en pärs för lungorna. Nu sitter jag mig uppför hela den backen. Lite trött blir jag, men inte alls som förr. Första dagen cyklade jag till ett ställe som heter Mörby gård. Nästa gång jag kommer dit, ska jag fortsätta ut till slottsruinen som finns där. På väg tillbaka möttes jag av Mats, som snabbt hade pumpat sin cykel och åkt iväg efter mig.

Igår gick Mats och Inger iväg med hundarna mot en plats vid Skedviken. Jag packade ner matsäck och hängde på mig kameran och gav mig av efter dem. Då och då hoppade jag av cykeln och fotade våren. Redan i toppen av backen växte det massor av blå- och vitsippor.

Innanför vägbommen växte det en grupp blommor, som ingen av oss kände igen. I morse slog vi upp den i floran. Det var lungört, inte väldigt sällsynt, men inte heller så allmän.

Framför vägbommen satt den här skylten

men den kan väl inte gälla en snäll elmotor! ;)

Den första delen av färden gick på en smal asfaltväg, men sen svängde jag in på en grusväg, som bitvis var väldigt skumpig. Det var här jag kom ikapp gänget. Kajsa och Joker sprang bredvid mig uppför backen, men sen var det bara lilla Kajsa, som ihärdigt hängde med mig, så jag fick dra ner på takten. Också här blev det några fotostopp.

Så småningom nalkades jag sjön. Ljuset var fantastiskt, denna soliga vårdag; de ännu kala björkarna, sipporna och den blå himlen.

Vid slutet av vägen har kyrkan ett skjul och plats för några båtar. Där finns också ett bord med bänkar, som vi kunde sitta och äta vår matsäck vid.

16 grader var det i skuggan, men det kändes inte kallt. Jag hade med mig jackor på pakethållaren, men det var ingen som behövde nån. Efter ett tag, när smörgåsarna var slut, tyckte hundarna att de skulle aktiveras, så vi kastade pinnar och barkbitar i sjön. Både Molly och Joker simmade, men Kajsa nöjde sig med att blöta fötterna.

Här gäller det att hålla sig undan ;)

Det fanns gott om sippor här också, förstås, både röda, blå och vita. Dessutom hittade vi tibast som blommade på sina kala grenar.

Sedan var det bara att cykla hem igen. Om det är någon som tror att det bara är att sitta och glassa på en elcykel, så tror denne fel. Du måste ju hela tiden trampa lite för att hålla motorn igång, men genom att lägga i en högre växel, så kan man trampa på ganska bra i svaga uppförslut. Jag känner i alla fall att jag fått en rejäl genomkörare. Vid infarten till "vår" traktorväg, så växer det en växt jag aldrig sett någon annanstans. Den heter pestilensrot. Stjälken är ihålig, som maskrosblommans och bladen påminner om rabarberns.

Efter dessa cykelturer var jag helt slut igår kväll och somnade tidigt framför TV:n. Jag har ju inte gjort så mycket under åtta månaders tid, så det är väl inte så konstigt. Dessutom känns det i rumpan. Den måste vila, så då passar det bra att vi idag far ut på böljan den blå, för vi ska fira att pappa fyller 85 i morgon.