Trevligt och tråkigt

I söndags fyllde pappa 85 år. Hans val att fira dagen var en Åbokryssning, så i lördags kväll gav vi oss av. Vi inledde med buffeten. Jag åt bara fiskrätter. Höjdpunkterna var räkorna och en varm laxrätt med kräftstjärtar. Mmmm.... Vi hade en väldig tur med vädret. Skärgårdarna var otroligt vackra att passera. Pappa, som ser illa, hör illa, går illa och lider av KOL, kämpade på bra. Vi hade med en kortlek med stora siffror på, så vi kunde spela lite poker och bismarck.

Dagen därpå började också bra. Fortfarande vackert väder, men bra mycket kyligare i vinden. Inger åkte in till Uppsala och Mats tog alla tre hundarna på ett varv i skogen. På väg hem stannade Inger för att hämta med sig Kajsa hem. När hon gick till bussen hakade Mats på. På vägen hem sprang Molly ner i ett dike. Mats märkte på henne att något hade hänt, men kunde inte se vad. Hon ville inte ha sin middagsmat, men det är inte helt ovanligt, så hon fick ligga kvar under matsalsbordet. Men efter vår middag, skulle Mats ge henne lite köttfärslimpa, och då fick han se att hon var svullen under käken. Ormbett? Hon var inte alls vår vanliga Molly. Vi bestämde snabbt att det var veterinär nästa, som gällde. Jag packade in Molly i bilen och for iväg till Ultuna djursjukhus i Uppsala. Det var hit hon kom som valp. när hon plötsligt blev alldeles yr och kräktes, så hon var inte överdrivet förtjust i att hamna där igen. Hon tyckte inte alls det var roligt att stå på det höga undersökningsbordet, utan tryckte sig darrande mot mig. Veterinärerna höll med om att det var ett troligt ormbett, men de kunde inte hitta själva bettet. Nu var också själva nosen svullen på henne. För att minskla hennes plågor, fick hon en smärtstillande spruta och därefter dropp. Blodproven som togs visade inte att några inre organ var drabbade, men de ville behålla henne minst en natt, för att se att hon blir utom fara. Vi har ännu ingenting hört, men får ringa mellan 14-15. Vi hoppas förstås att hon ska vara klar att hämta hem idag, för Joker verkar tycka det är tomt utan sin kompis. Och det tycker förstås vi också!

Själv mår jag väl hysat, men är fortfarande lite omotiverat trött. Jag ser fram emot att börja jobba så smått igen, men är glad att jag inte behöver börja fullt ut på en gång.