Två cykelturer

Nu har jag varit ute och cyklat två dagar i rad, ca 6 km varje gång. Starten är en lång seg backe, som jag aldrig någonsin har lyckats cykla mer än en kort bit uppför. Sen har också promenaden uppför den varit en pärs för lungorna. Nu sitter jag mig uppför hela den backen. Lite trött blir jag, men inte alls som förr. Första dagen cyklade jag till ett ställe som heter Mörby gård. Nästa gång jag kommer dit, ska jag fortsätta ut till slottsruinen som finns där. På väg tillbaka möttes jag av Mats, som snabbt hade pumpat sin cykel och åkt iväg efter mig.

Igår gick Mats och Inger iväg med hundarna mot en plats vid Skedviken. Jag packade ner matsäck och hängde på mig kameran och gav mig av efter dem. Då och då hoppade jag av cykeln och fotade våren. Redan i toppen av backen växte det massor av blå- och vitsippor.

Innanför vägbommen växte det en grupp blommor, som ingen av oss kände igen. I morse slog vi upp den i floran. Det var lungört, inte väldigt sällsynt, men inte heller så allmän.

Framför vägbommen satt den här skylten

men den kan väl inte gälla en snäll elmotor! ;)

Den första delen av färden gick på en smal asfaltväg, men sen svängde jag in på en grusväg, som bitvis var väldigt skumpig. Det var här jag kom ikapp gänget. Kajsa och Joker sprang bredvid mig uppför backen, men sen var det bara lilla Kajsa, som ihärdigt hängde med mig, så jag fick dra ner på takten. Också här blev det några fotostopp.

Så småningom nalkades jag sjön. Ljuset var fantastiskt, denna soliga vårdag; de ännu kala björkarna, sipporna och den blå himlen.

Vid slutet av vägen har kyrkan ett skjul och plats för några båtar. Där finns också ett bord med bänkar, som vi kunde sitta och äta vår matsäck vid.

16 grader var det i skuggan, men det kändes inte kallt. Jag hade med mig jackor på pakethållaren, men det var ingen som behövde nån. Efter ett tag, när smörgåsarna var slut, tyckte hundarna att de skulle aktiveras, så vi kastade pinnar och barkbitar i sjön. Både Molly och Joker simmade, men Kajsa nöjde sig med att blöta fötterna.

Här gäller det att hålla sig undan ;)

Det fanns gott om sippor här också, förstås, både röda, blå och vita. Dessutom hittade vi tibast som blommade på sina kala grenar.

Sedan var det bara att cykla hem igen. Om det är någon som tror att det bara är att sitta och glassa på en elcykel, så tror denne fel. Du måste ju hela tiden trampa lite för att hålla motorn igång, men genom att lägga i en högre växel, så kan man trampa på ganska bra i svaga uppförslut. Jag känner i alla fall att jag fått en rejäl genomkörare. Vid infarten till "vår" traktorväg, så växer det en växt jag aldrig sett någon annanstans. Den heter pestilensrot. Stjälken är ihålig, som maskrosblommans och bladen påminner om rabarberns.

Efter dessa cykelturer var jag helt slut igår kväll och somnade tidigt framför TV:n. Jag har ju inte gjort så mycket under åtta månaders tid, så det är väl inte så konstigt. Dessutom känns det i rumpan. Den måste vila, så då passar det bra att vi idag far ut på böljan den blå, för vi ska fira att pappa fyller 85 i morgon.