söndag 3 januari 2010

En särkdag

Känner mig seg idag och har inte brytt mig om att klä mig. Min ena höft har börjat spöka igen och fötterna är lätt svullna. Har njutit av snön från insidan fönstren. Sätter jag mig i fåtöljen framför TV:n, så somnar jag ofelbart. Hur mycket jag än sovit under natten. Snart, snart vänder det!

Mats tog hundarna och åkte in till Rimbo på förmiddagen. Det har han gjort flera dagar nu, eftersom där finns plogade vägar att gå på. Hundarna tycker inte illa vara, för där finns massor av goda lukter. Inger och Kajsa hakar på, förstås. Han hade ett himla sjå att skrapa fram bilen, för den har stått sedan tövädret. Det var hård, hård is på rutorna. Min bil hade bara lätt snö på sig, även om det var mycket av den.

Vi spelade Super Mario i kväll. Vi springer omkring båda två samtidigt, men det går oftast bättre för Mats, som har mycket mer spelvana från Super Mario sen tidigare.

2 kommentarer:

  1. Hej syster! Roligt att höra att läget är under kontroll. Här går jag och hänger med huvudet efter att ha vinkat av Mattias med familj för några dagar sedan - julen tog slut så fort, tycker jag.
    Men du, jag måste ställa en nyfiken fråga: Har du skickat ett julkort till mig? När jag kom hem hit igen, låg det ett fint kort från Agneta. Jag känner tre Agnetor, och nu vet jag inte vem det kom ifrån... OM det var från dig, ber jag att få tacka så mycket, det känns alltid glädjande att någon tänker på en i denna stressiga värld.
    Jag försöker nu som bäst att vända dygnet rätt igen, men det funkar mindre bra, eftersom jag lyxar till det i sängen och läser och läser och läser...Jag får inte nog av det skrivna ordet! Innan man vet ordet av, börjar gryningsljuset strila in genom persiennerna - inte bra!
    Ska börja ställa väckarklockan om någon dag och hoppas på att jag lyckas höra den, det gör jag ju inte alltid.
    Det känns så underbart skönt att jag påbörjar min sista termin i branschen, allting känns uthärdligt i den vetskapen. Jag är vid det här laget rätt trött på gnälliga, bortskämda ungar, som arbetsvägrar om de inte får göra som de vill. Du vet, curlinglärare har jag aldrig varit!
    Nej, nu ska jag gå och skaka ihop lite Nutrilett så magen får sitt efgter julens matorgier (jag har ju ingen karaktär, bevars). Jag ska tänka på dig och hålla tummarna särskilt mycket den 12:e.
    Kram
    Bibbi

    SvaraRadera
  2. Du menar Tjurkomusikern ;)

    SvaraRadera