Sprutad och klar

Idag fick sköterskan sätta sprutan i bakarmen i st f i magen. Det kändes mer, mer har kanske bättre verkan. Jag är sååå tålig numera. Det gick åt tre stick bara för att få blod ur mig härom dagen.

Jag plockade ner äpplena ur det enda träd som burit frukt i år och nu står Monica och mosar dem. Äppelmos blir gott till julskinkan. Det är i alla fall ett måste för mig. Mats vill bara ha senap till. Julskinkan får jag nog lov att tjuvstarta med i år, eftersom sista behandlingen är den 22/12.

Nu har de börjat göra i ordning för Rimbo marknad i morgon. Får se om jag vågar mig ut en stund. Vi har ju svärmor på promenadavstånd.

Jag känner inget direkt illamående, har faktiskt ätit kall grillad kyckling med rårivna morötter, men det är tillsammans med den där metallsmaken som dykt upp. Känner också att slemhinnorna i munnen blir lite torra, men det äter jag lingonsylt mot. Tur att jag gillar det. :)

Andra behandlingen avklarad

Jag började med att åka till skolan och lämna lite plommon, som tack för trädet jag fick i 50-årspresent. Eva fick komma ut och ta emot dem, och det var trevligt att se ett bekant ansikte. :)

Sedan åkte vi vidare mot Danderyd. Vi, det var syrran och jag, för jag får ju inte köra själv efter behandlingen, säger de. Den här gången fick jag dela rum. Först med en kvinna som var på sluttampen av sin behandling och mot slutet kom det in en kvinna till. däremellan såg Monica suktande på den andra sängen och önskade att hon fått ligga i den. Jag mer satt upp i min säng och läste tidningar och löste korsord. Mot slutet satt jag på sängkanten. Som jag sagt tidigare, så är ju själva behandlingen ingenting att oroa sig för. Ett stick för att komma in i dosan, sen känns det ingenting mer. Men tre timmar kan kännas lite långt. Monica gick några ärenden till Pressbyrån och Apoteket för att sysselsätta sig.

Medan jag satt i sängen ringde telefonen. Det var Försäkringskassan som ville checka av min lön. Jag undrade när jag skulle få mina pengar och fick veta att de ska komma på fredag. Hurra! Vad skönt att jag slipper ligga ut med pengar, som tydligen många andra fått göra.

På vägen hem stannade vi i Rimbo och handlade kattmat, kyckling och glass. Sedan åkte vi hem och åt jättegod äglköttsgryta, som Inger gjort medan vi var borta. Än är det inget fel på aptiten, tack och lov!

Idag har vi (Monica och lite jag) plockstädat och dammsugit, för distriktssköterskan ska komma hem och spruta mig. Jag tyckte att Mats var jätteduktig, när han gav mig sprutan förra gången, men läkaren tyckte ju inte att den hade gett den effekt den borde. Nu ska ett proffs göra det, men det kan också vara så att jag hör till ett fåtal, som inte reagerar som jag ska på den. Vi har sagt att sprutan kostar 14 000:-, men det var en lätt överdrift - den kostar "bara" 12 654:-.

Jag tog ett varv ner till dammarna i kylig höstsol på förmiddagen. Då åkte en mössa på. Jag är inte alls van vid att det drar kallt om huvudet! Vi hade frost här i natt. Mats fick åter skrapa bilen innan han for iväg i morse.

Nu ska jag ut på nätet och leta roliga plommonrecept.

Den nakna sanningen

Jodå, igår kväll stod jag inte ut längre. De kala fläckarna blev allt fler och det såg inte vackert ut. Det kliade och kliade och jag drog och drog. Till sist beordrade jag Mats att ge sig på skallen med hans elrakmaskin, som också har en hårrakarfunktion. Jag måste tillstå att det var med stor nyfikenhet jag såg hårtestarna falla. Hur många av oss har sett hur vi ser ut utan hår? Skulle jag stå ut med bilden av mig själv?

Till slut var det jag som fick putsa framsidan av skallen. En ny Agneta tittade fram i spegeln, men det var inte så chockartat som jag hade trott. Kunde Nefertite, så kan väl jag! :D

Däremot kändes det inte alls som jag hade trott. Jag tyckte det kändes våtvarmt och klibbigt, och det var irriterande när stubben drogs åt fel håll på kudden. Det drar definitivt mer, så peruk eller sjal blir nog bäst ute. Jag som nästan aldrig använder mössa ens om vintern. Gissa mitt tjocka hår har stått emot! :)

Idag har jag varit in till norrtälje sjukhus för ett siste blodprov innan nästa omgång cellgift, som jag får i morgon. Då var jagiklädd ett vackert huckle, som min syster knåpade ihop idag. Hon hittade ett roligt tyg på loppis igår som hon använde.

Njut av fina höstdagar - det gör jag! :D

Sparar in på hårschampo i alla fall ;)

Akut hårvfall

Ja, nu blir det nog rakning idag. Det kliar i hårbottnen och så fort jag drar handen genom håret, så får jag ett antal hårstrån med mig. Duschen slammar också igen av alla hårstrån. Varför dra ut på det?

Jag satte på mig den ljusa peruken hårom kvällen, och det dröjde faktiskt lite innan syrran reagerade på den. :) Men vi gillar båda den mörkare bäst.

Vilket bra torkväder det är idag. Vi hinner nog torka två tvättar.

Jag har fått lite mer problem med rygg och höfter, vilket gör att jag sover ganska illa och absolut för lite. Hoppas det blir bättre snart.

Nu vankas snart äpplen i ugn. Mums! :D

Igår fick jag en ny oväntad bukett blommor från Sundsvall. Tack! :)

Födelsedag

Idag fyller Mats år. På kortet jag köpte stod det: Du har aldrig varit så gammal som du är nu, men du kommer heller aldrig att bli yngre än du är just nu. Uppmuntrande ord på vägen :)

Monica, min syster, kom upp från Kinna igår. Nu springer hon omkring med dammsugaren, när hon inte hänger tvätt. Det kan man kalla Markservice! :D (Varför Mark med stort M? Hon kommer från kommunen Mark ;))

Vi ska hem till Mats mamma och äta smörgåstårta lite senare. Smaskens!

Nu har jag tre dagar att njuta av innan nästa omgång cellgift.

Här kommer en perukbild:

På vift i stora världen...

... betyder numera att jag besöker sjukhus eller vårdcentraler. Idag var det läkarbesök på DS som stod på tur. Min läkare ville kika på mig innan nästa kur, som är på tisdag. Han armen om mina axlar medan vi gick till hans rum. Hur många läkare gör det? Efter lite småprat om hur jag har mått, så kände han på "söta" knölen. Han höll med om att den minskat något och att den nu var mer elastisk. Det låter ju bra!

Sedan fortsatte jag till KS för att hämta mina kvarglömda kläder. Min närmsta sänggranne hade fått åka hem, vilket jag är glad för, men jag träffade två andra damer, som fortfarande var kvar. Den ena ville inget hellre än att komma hem, medan den andra absolut ville vara kvar, så länge hennes blodvärden var så dåliga. Jag stannade och pratade en stund. Sa sen hej, och fick till svar: Hoppas att vi aldrig ses igen! Ja, inte under de här omständigheterna i alla fall.

På eftermiddagen gjorde jag en biltur till. Vi har lämnat in Mats bil för service i Norrtälje. Det är bäst att passa på att köra lite nu, för snart får jag snällt hålla mig hemma.

Igår satt jag och fyllde i ett papper från försäkringskassan. Att jag ska meddela lön och arbetstider är väl OK, men är det verkligen jag som ska avgöra om jag kan jobba eller ej? Räcker det inte med ett läkarintyg? Vad trött man blir...

Salong Mats

När jag kom hem igår, så började det. Jag körde handen genom håret och fick med mig en tio tjugo strån. Idag var tofsarna större. När jag vaknade hade jag strån som hängde långt nedanför det andra håret. Under hela dagen har jag dragit och dragit, men till sist blev jag trött på det, så jag bad Mats vara lite drastisk. Vi gick ut i trädgården med en sax och Mats började glatt kapa håret. Tofs efter tofs landade på gräsmattan. Molly kikade lite undrande på oss. Det brukar ju vara hon och Joker som blir av med päls på gräsmattan.

Ja, ni ser ju själva resultatet. Så radikalt klippt tror jag aldrig jag har varit, men just nu känns det faktiskt skönt. Ni kan ju själva se att det börjar glesna i hårbotten.

Annars mår jag bra. Det är skönt att aptiten är tillbaka. Det är ett himla snärj bara att hålla koll på "Inte äta inom en timma innan man tar antibiotikan och inte två timmar efter". Nu har Mats gått ut för att grilla hamburgare, men vi tänker inte sitta ute och äta dem - så roligt väder är det inte.

Jag lyckades förresten glömma både min morgonrock och mitt nattlinne på sjukhuset. Klantigt!

Kanske i morgon...

Ronden har varit här. De väntar fortfarande på ett sista utlåtande från en kärlkirurg, men det troliga är att jag faktiskt får lämna KS i morgon bitti. Det ser jag fram emot. :) Behövs det mer antibiotika, så får jag det i tablettform då.

Nu sitter jag här med dropp på armen och väntar på att få äta lunch. Jag har inte kollat vad det blir idag, men det finns säkert något gott att äta. Till luncherna brukar det alltid var en liten efterrätt. :)

Jag ska skaffa mig ett sjukresekort också, så att jag inte alltid behöver vara beroende av Mats eller någon annan. Resorna med taxi kostar 140:-/resa, men efter tio resor är det gratis. Vet ni, jag är glad att jag har betalat in skatt till sånt här under alla år i yrkeslivet. Tack och lov att jag inte är amerikan!

Hoppsan! Nu kom läkaren tillbaka och sa att jag får åka hem redan i eftermiddag. Härligt!

Olika bud

God morgon! Frukosten är äten och nu sitter jag här och väntar på att få dagens dropp. Nattsköterskan tyckte att jag gott kunde ändra dropptiden till 8 på morgonen, men det passar inte dagens sköterska. Hon har inte dykt upp med det än, och nu är klockan snart 10. Det är en väldigt speciell sköterska vi har idag. Hon hör illa, vilket gör att konversationen blir lite goddag yxskaft. Värst var det innan vi fick veta av en annan sköterska att hon har problem med att höra. Men vad jag tycker är sämst, är att hon alltid ska göra på sitt sätt, oavsett vad någon annan sagt innan. Jag hade två syrror som tittade på mitt infekterade sår. Jag undrade om man inte skulle sätta på en kompress, som skydd, men de tyckte det var bättre att det fick vara fritt och lufttorka. Det tyckte förstås inte den andra syrran, utan hon satte på nåt. Läkaren som kom nästa morgon tog bort det. har någon annan sagt att man kan ändra dropptiderna, så säger hon att här har de sina rutiner, som man inte får ändra. Suck! Har förstått att de andra syrrorna suckar också. ;)

Ser inte ut att bli något balkongväder idag. Inväntar dagens rond, för att se om det kan bli hemfärd inom kort. Vill, vill, vill...!

Skvaller och sånt

Jag tog en promenad till kiosken vid huvudentrén på förmiddagen. Det var en lagom lång promenad, men ändå tyckte jag att jag hade fått höjd feber när jag kom tillbaka. En koll visade på 37,3 och det är ju inte så farligt. Kort därefter kollade de en gång till, tillsammans med blodtryck och puls. Då hade jag 37,6. För säkerhets skull bad jag om två panodil. Blodtrycket är helt OK, medan pulsen är lite hög.

Vid tvåtiden dök Gudrun och Kicki upp. Vi satte oss på vår fina balkong. Där satt vi sen i nästan tre timmar och pratade. Kul att bli uppdaterad på allt som händer i skolan. Då och då blev vi avbrutna av helikoptrar som landade på plattan på huset intill. Då gick det inte att höra vad någon sa. När det var dags för min middag åkte de hem. Tack för ett trevligt avbrott i vardagen! :)

Jag åt middag på balkongen också, tillsammans med en av mina rumskamrater. Det är först nu jag har gått in. Om ett par timmar väntar dagens sista antibiotika. Infektionen fortsätter att minska, så kuren ger resultat. Vet inte om den minskat tillräckligt för att jag ska få åka hem i morgon, men förhoppningsvis ska jag inte behöva stanna så länge till. Skulle ju vilja kunna njuta av de sista hyfsade dagarna, innan nästa kur, på hemmaplan. Tänka sig, jag har varit här i tre dygn nu!

Rumskamraten vi fick i morse har bytts ut. Hon behövde få eget rum, så vi har fått in en kvinna som kom igår. Hon verkar hyfsat OK, för hon kan gå ner på gatan och röka.

I kväll blir det Kommisarien och havet. Jag somnade ifrån förra veckans program, men vill gärna se det, för jag har börjat läsa hennes deckare med början från den senaste.

God morgon!

Igår kväll hade ju febern stigit till 38,1 igen, men i morse var den nere i 37, tack och lov. Svettades så att jag fick lov att byta nattlinne. Kvällsdroppet som ska ta två timmar, tog nästan tre, så jag somnade inte förrän 1 för att bli väckt 6. Idag har de ändrat tiden på droppet, så att jag får det tidigare i kväll. Skönt!

Solen skiner in genom fönstren och jag har ätit en rejäl frukost. Får vänta med att gå och duscha, eftersom jag går med dropp nu.

Vi har blivit fyra på salen nu. Det kom in en kvinna vid 7-tiden i morse. Hon har betydligt värre problem än vi andra, så jag får vara glad så länge jag har det som jag har det nu. Hon är ändå vid gott mod, så hon kan nog bli ett trevligt inslag i rummet.

Idag får jag besök av Gudrun och Kicki. De skulle egentligen kommit hem till mig i veckan, men eftersom Mats inte kan komma idag, så behöver jag dem här. :)

Febern kommer och går

Vilken härlig dag det var idag! Mats och jag satt ute på balkongen och njöt av solen. Plockade ett par söta björnbär och smaskade i mig. :)

Till lunch idag serverades spenattäckt fisk och morotskaka. Gott!

Innan middagen spelade Mats och jag kort. Han gick hem med totalvinsten, men jag vann åtminstone ett pokerspel. Det var flera gubbar ute i dagrummet idag, det var ju fotboll på TV. Mats stannade medan jag åt middagen. Valde fisk igen, för den såg godare ut än tunna torra kalkonskivor. Efter middagen gick Mats och jag gick och la mig, för jag kände mig trött. Hade ju inte sovit hela natten. Har aldrig varit med om mer ljud på avdelningen än just då. Jag hade markerat att jag ville vila genom att dra för skynket runt sängen, men den manlige underskötaren kom in och pratade med hög röst tvärs över rummet med min granne. Min andra granne hade en kvinnlig gäst som hörde dåligt, som säkert trodde att hon hade sänkt rösten, och från dagrummet vrålade gubbarna. Så somnade gjorde jag inte, men fick i alla fall lite vila.

Så var det dags för kvällskollen. Tempen visade åter 38,1, trycket var något högre, men jag hade god syresättning. Jag kröp ner i sängen och kikade på Här har du ditt liv. Tyckte det här programmet gav mer än det förra.

Nu sitter jag och väntar på dagens sista antibiotika, ett tvåtimmars dropp. Hoppas tempen gått ner till i morgon!

Nya erfarenheter

Nu har jag sovit två nätter på Radiumhemmet. Det är tur att jag är "frisk", för jag kan ju gå omkring, har inte ont och har inga problem med att äta. Det är bara antibiotikan som ska i mig. De släpper mig inte förrän infektionen är borta.

Nackdelarna är ju att jag får dropp sent på kvällen, för att sen väckas kl 6 på morgonen för att få en spruta i dosan. Fördelarna är ju den service man får här. Tänk att få frukosten serverad vid sängen. Vi får dessutom önska oss vad vi vill ha. Idag åt jag fil med flingor, två hembakta bröd med ost , te och ett ägg med kaviar. Det hembakta brödet står en i personalen för. I eftermiddag vankas det visst hembakta bullar också. Kan man ha det bättre?

Sovandet är som vanligt ett problem för mig, jag som är prinsessan på ärten. Trots att madrasserna numera är mycket bättre än förr, så hjälper det inte ens med en tempurmadrass för mig. Efter 4-5 timmar blir jag alldeles stel i ryggen och har svårt att sova. Idag ska de undersöka om jag kan få en madrass till.

Sen betyder det ju mycket också att de som delar rum trivs ihop. Det gör vi tre som bor här nu. Vi pratar och skrattar och har det mysigt tillsammans.

Personalen är också väldigt måna om oss, vilket ju inte är mindre viktigt.

Ser att solen skiner utanför fönstret, så det blir ett varv eller två ut på balkongen idag också i väntan på att Mats dyker upp igen.

Slutsentens: Ska man vara på sjukhus, så ska man må så bra att man kan njuta av det. :)

Till KS akut

Bloggskrivning i dagrummet

Jaha, där gick jag och tyckte att jag började bli bättre, när tempen plötsligt steg över 38 grader. Om så sker, ska jag ringa in till Danderyd eller jourhavande onkolog. Eftersom det var kväll, så blev det jouren och jag beordrades in till akuten på KS. Eftersom jag kunde bli kvar, så packade jag ner nescessär och extra trosor, kastade i mig lite mat och for iväg.

Mats fick gå in på akuten och höra efter att det var OK för mig att kliva in med tanke på smittorisken, men det var bara att kliva på. Jag blev snabbt placerad i ett eget rum på onkologakuten. Det blev blodprov och sedan fick vi vänta. Stackars Molly och Joker fick sitta bilen och ha tråkigt, tills Mats tog ett varv med dem. Medan han var ute, så kom en läkare och kikade på mig. Boven till febern var det ena operationssåret, som var infekterat. Den infektionen måste bort, om de skulle kunna rädda kvar dosan, så nu är jag satt på antibiotika. Jag varvar dropp av en stark sort med sprutor av en annan sort. Droppet tar ca 2 timmar varje gång.

Tänka sig att jag har sovit på KS! Det har jag inte gjort sedan jag föddes. :) Har inte sovit på sjukhus alls sedan dess, förresten. I natt var vi fyra kvinnor på rummet, just nu är vi tre. Vi har trevligt tillsammans, och det är ju alltid ett plus i tillvaron.

Igår, när jag stod utanför akuten och väntade, så noterade jag att en av balkongerna på huset mittemot hade en otroligt fin och välkomnande balkong. Där hängde blomsteramplar och stod massor av krukor och korgar fulla av allsköns blommor. Den balkongen hör till vår avdelning och där har jag suttit och njutit av solen idag.

Idag har Mats kommit med nattlinne och egen morgonrock, för jag och landstingets kläder trivs inte ihop. Jag vet inte hur länge jag måste stanna. Troligen ingen hemgång före söndag, och kanske inte då heller om dosan måste tas ut. Det gäller bara att gilla läget och njuta av att bli lite ompysslad mellan provtagningar och medicinering.

Nu ska jag umgås lite med Mats också, innan han försvinner igen. :)

En datorfri dag

Det händer inte ofta, men ibland får faktiskt datorn stå där i sitt hörn. Gårdagen var både upp och ner. Det gick bra med besöket på vårdcentralen. Jag slussades in utan besvär, och hade sån tur att det inte var någon mer än jag som skulle stickas just då.

Medan jag blev stucken, tog Inger min handlingslista och gick ner till ICA. Jag gjorde ett stopp på väg till ICA. Mitt emot ligger en djuraffär, och i den jobbar en kvinna som jag vet har fått cellgiftsbehandling. Jag trodde att hon också haft bröstcancer, men hon hade lymfom. Dock kunde hon berätta hur hon upplevt cellgiftsbehandlingen. Hon hade t ex bara haft sin peruk en gång. Hon valde ett liv med sjal i stället. För henne blev det extra jobbigt, då det kom igen, så hon fick göra en ryggmärgstransplantation med allt vad det innebär. Det var i alla fall skönt att prata med en som vet vad man går igenom. Och, ja, jag handlade lite av henne också! :)

Sedan hämtade jag upp Inger och vi åkte hem. Där satte vi ner de sista plantorna och skördade några gurkor. Surheten i mig bara ökade, så jag ringde Mats och bad honom köpa hem Omeprazol (tror det heter så), som ska vara bra för sura magar. I väntan på den medicinen åt jag blodpudding och riven vitkål med lingonsylt. Gott, men inte gjorde det mig bättre.

Mats kom hem vid 9-tiden och jag kunde ta en kapsel. Efter en stund kände jag mig mycket bättre, och idag har jag inte känt några sura symptom alls. :)

I morse ringde det redan vid 8. Jag undrade förstås vem det var som ringde så dags, och fick till min förvåning höra att det var den läkare som tittade på mig på läkarstationen. Hon ringde för att höra hur det hade gått för mig. Jag blev positivt förvånad, men jag gillade henne å andra sidan redan från start - kände att hon var en läkare (AT?) med fint sätt på sängkanten. När jag berättade att min cancer var känslig för östrogen, så sa hon att det var bra, jättebra, och det låter ju hoppfullt. Hon erbjöd mig också kuratorshjälp, men det känner jag inget behov av, inte nu i alla fall.

Plommonen börjar så sakta mogna. Ett och annat släpper kärnan nu. Hurra!

Symptom som kommer och går

Igår hade jag en hemsk brännande känsla bak i ryggen. Så fort jag åt något, blev det värre, men samtidigt hade jag ett väldigt sug att äta något för att dämpa irritationen. Jag gick och la mig tidigt och somnade snabbt. Vaknade ett par gånger och var kissnödig och hade också lite krampkänningar i benen, men låg till klockan 6. Då gick jag ut med hundarna, kokade te och åt ett par hårda smörgåsar, för att åter slockna i min sköna fåtölj. Nästa gång jag vaknade var klockan nästan nio, och jag kände mig mer än utsövd. Magen/ryggen kändes också bättre. Äntligen!

Mats åkte till jobbet vid 12-snåret. Jag läste ut Brisingr och planterade de nya höstblommorna. En perenn akleja, som jag plockade ur en korg, ska ner i jorden i morgon.

Funderade över vad jag ville ha till middag och bestämde mig för räkor och ett ägg. Det funkade visst inte så bra, för nu bränner det igen.

Apropå räkor, så är jag glad att jag hann med ut på räkkryssningen i terminsstarten. Det är ett sant nöje att få sitta och bara skala och äta! :D

I morgon ska jag in till läkarstationen i Rimbo och lämna blod. De kommer att slussa in mig utan att jag behöver sitta i väntrummet och bli nerhostad. Jag är inte den enda som valt den här vägen, har jag förstått.

Nu ska jag snart gå ut med hundarna igen. Vi var ute och kastade frisbee för ett tag sen, men de behöver ju kissa också. ;)

Ut i skogen ska vi gå...

Jo, idag kom jag ut ett varv. Vi tog bilen och körde runt till andra sidan "vår" skog. Stället där Mats och Inger lämnade en massa trattisar var förstås upptaget, men vi hittade en annan ficka att parkera oss i, På vinst och förlust vandrade vi sen långsamt in i skogen. Hundarna skuttade glada omkring mellan oss.

Det dröjde inte länge innan Mats hittade några gula kantareller, medan jag snubblade över stora fina trattisar. Sedan hittade jag också ett gäng trumpetsvampar. När korgen var full, så var jag ganska slut. Jag kände mig alldeles darrig i benen. Satte mig att vila en stund på en trädstam, innan jag styrde kosan hemåt. Jag körde hem svampen med bilen, medan Mats och hundarna vandrade hem genom skogen.

Skönt i alla fall att komma ut en sväng. Efter nattens regn doftade det så gott i skogen.

Och det ska ni veta, även om jag inte svarar på era kommentarer, så läser jag med glädje vartenda ett! :D

Elavbrott

Idag hade vi elavbrott i några timmar. Mitt i sommaren!? Vi fick aldrig veta vad som orsakade det hela, men någon kanske grävde av en kabel någonstans.

Satt ute i solen och läste en stund. Fick lov att fälla upp parasollet, för det var så varmt. Jag hade fortfarande en skum smak i munnen på förmiddagen, men hoppas att jag inte bara inbillar mig att den är på väg bort nu. Jag kan ju i alla fall äta, även om jag inte haft någon större behållning av maten. :)

Mats har klippt en bit gräsmatta. Han hoppas att klippsäsongen snart ska vara över, för gräsklipparen har gått sönder, så att den inte längre är självgående. Men det är ju bra för motionen! ;)

I kväll ska jag se på Här har du ditt liv! Hoppas Oldsberg lyckas få till ett trevligt program. Gårdagens kändisdjungelprogram kommer jag definitivt inte att följa. Tramsigt!

Svampar och illamående

Idag bytte Mats och Inger ut skogens gula guld till skogens svarta guld. De snubblade över en massa trumpetsvamp. Tacksamma svampar vad gäller att rensa. En och annan liten igel eller snigel eller vad det nu är att plocka bort.

Vad gäller mig och mina krämpor, så har jag idag haft en konstig metallisk smak i munnen, som inte är alltför behaglig. De sista cortisontabletterna tog jag i morse, så nu hoppas jag att det vänder i morgon. Om jag känner mig bättre, så far jag nog ut i skogen en stund och plockar svamp jag med. :)

Väntar spänt på ett blomsterbud också, som skulle dyka upp fram emot kvällen. Vem? Vad? :D

För övrigt blir det väl Idol i kväll också. Tycker de kunde dra in på Jihde och visa fler sångprov.

Har fått ett papper från Försäkringskassan att fylla i. Tycker att hela deras budskap är att fånga in eventuella utnyttjare av systemet. Här har jag just hamnat i detta, och så ska jag genast börja redovisa för hur snabbt jag ska kunna börja jobba igen. Har nog med annat att tänka på just nu! :(

Dock önskar jag alla er, trevliga människor, en riktigt trevlig helg!

Dag tre

Somnade sent. Har ibland svårt att koppla av till natten. Försöker att inte tänka så mycket, men det styr man inte alltid över. Dator och bok höll mig sällskap. Vaknade och mådde ganska OK. Kände av laxermedlet jag tog innan natten, för att inte bli förstoppad. Kunde äta min morgongröt á la Pajala och fick i mig 8 cortisontabletter. De ska också motverka illamående, har jag lärt mig.

Inger kom vid tiotiden och hon, Mats och hundarna begav sig ut i skogen för att leta lingon och kanske en eller annan svamp. Så särskilt många lingon hittade de inte, men några liter svamp hittade hem till oss. Både vanlig gul och trattkantarell. De snubblade över ett stort gäng trattisar, så många att de inte fick plats med alla i medhavda påsen. Det kan bli fler utflykter. :)

Medan jag satt och rensade svampen kände jag ett svagt illamående. Det sitter fortfarande kvar. Inte särskilt skönt, men det går att leva med. Somnade en stund i stolen med boken i knät och lilla Kajsa (Jack Russellvalp) på armstödet. Jag håller på med sista delen av Eragonböckerna.

Inger har lagat mat ute i torpet hela eftermiddagen, för att jag ska slippa känna matoset. Men det räcker med att maten kommer in i huset, för att magen ska knollra sig en aning. Jag har inte försökt äta någon middag ännu, men ska testa med en kall köttfärsbiff lite senare. Får väl smådricka lite, så att jag inte torkar ut och blir ett russin. :)

Sprutdags

Så var det då dags för den lilla sprutan. Jag ville inte sätta i den själv, så Mats sa att han skulle göra ett försök. Men uj, vad han var nervös! Det skulle jag också vara, även om jag faktiskt har gett en hund flera sprutor i nacken.

Men vilket proffs han var, syster Mats! Och inte kändes det ett dugg. Men nu är jag lite rödrosig i facet, vilket tydligen kan vara en av många underliga biverkningar. Vad är det jag stoppar i mig egentligen?

Dagen efter

Efter alla beskrivningar av vad som händer en efter en cellgiftsbehandling, så måste jag säga att jag mår oförskämt bra. Jag känner i huvudet att allt inte är riktigt som vanligt, men det går att leva med. Inte har jag mått illa och inte är jag förstoppad, möjligtvis försoffad. ;)

Idag känner jag att jag är torr i halsen, och det är också en biverkning, men jag gurglar med vichyvatten och äter lite lingonsylt, för att hålla slemhinnorna i trim.

Jag vaknade tre i morse och kunde inte somna om. Fem gav jag upp och satte mig i en fåtölj och läste lite. Där somnade jag sen och sov till halv nio.

Jag har satt i mig en tablett mot illamående och 16 cortisontabletter upplösta i lite vatten. Strax ska vi försöka sätta sprutan i mig. Det pirrar lite i noviserna vid spisen. Får se om Mats törs... :)

Det verkar som om min kropp reagerar på ett bra sätt på mediciner. Hoppas det gäller själva cellgiftet också!

Vad händer för övrigt i Tullen, då? Joker har blivit av med sina stygn, men får gå med tratt några dagar till för att inte klia sönder något. Mats ska ta med sig sin mamma till Norrtälje för att handla höstblomster. Jag törs inte ge mig ut i affärer, så jag få snällt stanna hemma.

Hoppas ni har det bra i era världar! :D

Nu är jag giftig

Foto: Mats

Då har jag klarat av den första cellgiftsbehandlingen (cystostatica). Det var inte alls särskilt obehagligt. Det kändes lite, när sköterskan skulle stoppa i nålen, men det berodde mest på att jag fortfarande är öm efter operationen. Det första jag fick var en cortisonspruta. Då kände jag hur det brände till i mig, och undrade om det skulle vara så. "Bränner det i underlivet?" undrade sköterskan, och det var precis vad det gjorde. Det är tydligen inte helt ovanligt, men efter en halv minut eller så, så försvann obehaget.

Sen var det bara att ligga och lata sig i tre timmar, medan sprutor och droppåsar avlöste varandra. Fortsättningsvis kände jag ingenting, utan låg (med höjd rygg) och löste korsord eller pratade med Mats. Tack och lov var det en hyfsat mjuk madrass, som jag klarade av att ligga på.

Mats passade också på att gå och hämta ut medicin på apoteket. Klarade högkostnadsgränsen vid första försöket! I morgon ska jag sticka en spruta i magen. Den innehåller 6 mg av något som ska stärka immunförsvaret. En dyr liten sak - kostar 14 000! Och en sån ska jag ha totalt sex gånger. Tillbaka på skatten, som sköterskan sa.

En av påsarna innehöll en röd vätska, originalet kommer från svamp hittad i Adriatiska havet. Jag fick veta att man kissar rött omdelbart efter, och då tänkte jag genast på kära kollega Bibbi, som trodde hon fått en period långt efter klimakteriet, när hon var hemma hos mig i jultider. Men den gången var det bara mönstrat toalettpapper. ;)

Nu har jag varit hemma i fem timmar. Jag känner mig lite konstig i huvudet ( ja, lite mer än normalt) men har inte någon uttalad illamåendekänsla än. Lite, lite, men det kan komma mer senare. I kväll ska jag stoppa i mig några laxerande droppar och i morgon blir det cortisontabletter, stolpiller och någonting mer. Tur att jag fått med mig ett pillerschema hem. :)

Under de tre veckor som kommer, innan nästa dos sätts in, ska jag lämna blodprov tre gånger och besöka läkaren en gång. På så sätt ser de hur min kropp reagerar på behandlingen och de ser om de måste göra några justeringar.

Men just nu mår jag förhållandevis väl. Orkar ju sitta här och skriva till er, och det är ju inte så illa. Tack för alla goda tankar! Luften vibrerade av dem. :D

Kram

En hårfin dag

Idag var jag in till Carl M Lundh på Storgatan för att prova ut en peruk. Man får 4 000 från landstinget att handla för - inte illa. Jag hade med mig en vän som smakråd. Tänk, vi landade rätt från start. Det var en relativt kortklippt, lite lagom rufsig frisyr, mörkblond med slingor. Valde också ut en liknande, men mörkare brun med slingor, för pengarna räckte till två. :)

För egna pengar köpte jag ett hårvårdarkit inklusive en peruk"stock". Det ska bli intressant att se hur de sitter, när jag är hårlös, för nu gled de omkring lite uppe på skulten.

Tänker inte visa hur det blev, förrän jag börjar använda dem. Lite nyfikna får ni vara. ;)

Vi avslutade utflykten med lunch på en kinarestaurang. Det gäller att passa på nu, innan jag blir illamående.

I morgon ska det alltså sätta igång. Ser inte fram emot det...inte ett dugg... Sänd en tanke till mig någon gång mellan 9 och 12 ungefär.

PS Från början krävdes det medlemsskap/googlekonto för att skriva inlägg. Det har jag ändrat på, så nu kan vem som helst skriva, men innan inlägget skickas iväg, så måste man skriva av ett par ord, som kan vara lite svårlästa ibland. Detta för att man ska slippa få en massa automatiska spaminlägg på bloggen.Tänk dock på att man beskrivs som anonym, så skriver du inte under med ditt namn, så vet jag kanske inte vem som skriver.

Grisflunsan skrämmer

Börjar bli orolig för risken att drabbas av svininfluensan. De två senaste fallen var ju båda cancerpatienter som gick på cellgift. Hur sjutton ska man kunna skydda sig från den smittan, när man ska in och lämna blodprov på vårdcentralen lite då och då? Världens bästa smittoställe! Jag ska undersöka om inte distriktssköterskan kan komma ut till mig i stället, iklädd mask och med spritade händer.

Jag vill baske mig inte behöva gå igenom allt det här obehaget, för att sen stryka med i flunsan! Vaccinet kommer inte att vara färdigt förrän tidigast efter min andra behandling, och då har min motståndskraft gått ner en hel del. Man kanske t o m kan bli sjuk av sprutan... Ja, tankarna mal. Jag är inte den som normalt oroar mig för en influensa, men nu är risken en realitet.

Gårdagens operationssår känns allt mindre. Igår var dubbla Alvedon räddningen, men idag har jag inte behövt ta några. Det kliar och spänner, men det går att leva med.

Trevlig helg!

Mitt nya jag

Idag har jag suttit och lekt med ett "ändra frisyr"-program på datorn. Man kan ändra färg som man vill...nästan. Grönt, rosa och blått hittade jag inte. ;) Det var visserligen inte länge sen jag klippte mig, men jag tror att det är skönt att inte ha för långt, när det börjar trilla av. Frisyr nr 2 är väl häftig?

En lååååång dag

Alldeles väldans renskrubbad infann jag mig på Danderyd klockan 10 i morse. Jag blev snabbt välkomnad att byta om till landstingets högst charmerande kläder; ett par läckra trosor, en särk öppen bak och en pappersmorgonrock. Mina strumpor fick jag behålla med plasttossor utanpå. Mats gjorde sig beredd att gå och hitta en bänk utomhus, där han kunde sitta och läsa medan jag blev åtgärdad. Då fick vi veta att det nog skulle dröja en timme till, eftersom det kommit in ett akutfall. Vi blev placerade i ett eget litet rum att fördriva tiden i. Mats hade ju tagit med sig en bok, men inte jag, så när Metro och City var genomlästa och färdiglösta, så hade jag inte så mycket mer att göra. Klockan tickade på och vid 11-snåret fick vi veta att det nog kunde dröja ytterligare 1-1½ timme innan det var dags. Klockan blev 12, 12.30 och 13. Då var det bara att skicka hem Mats till hundarna, som var ensamma hemma. Jag skulle ju ha varit klar för länge sen!

Innan Mats gick köpte han en dricka, en kexchoklad och en kvällstidning till mig. En stunds förströelse till, men också denna tidning blev utläst. Klockan 14.00 var det så dags att bege mig en trappa upp till operationsavdelningen, bara för att få sitta ner i en soffa och vänta lite till.

Efter en halvtimme var det så dags på riktigt. Jag fick en "läcker" plastmössa på huvudet och fick lägga mig på operationsbritsen smått nervös i väntan på vad som skulle ske. Jag fick lokalbedövning när de gjorde stickprovet i bröstet, och det var inte så farligt, men nu kändes det ordentligt. Fasiken, det kändes som om hon körde omkring med nålen med full kraft i axeln på mig. Aooch!!! Hon fick dessutom göra om det flera gånger, då bedövningen inte tagit överallt.

Sen visade det sig, efter ett bra tag, att ådern hon hittat var för trång för slangen som skulle ner, så då blev det mer lokalbedövning och nytt snitt närmare halsen. Hur kul var det, på en skala på ett till fem? Sen säger hon plötsligt att om det här inte lyckas, så blir hon tvungen att skicka efter en narkosläkare. Gulp! Inte det också! Men strax därpå visar det sig att slangen glider ner i ådran och sen tar det inte sååå lång tid, innan jag är hopsydd och klar. Då har klockan hunnit bli 16.15.

De ber mig att långsamt sätta mig upp, ifall jag är yr, men det är jag inte. Mössan får jag slänga när jag lämnar rummet i rullstol. Jo, så var det, jag fick inte gå själv ner till rummet med mina kläder. Trodde bara att det var i USA det gick till på det viset. :) Just som jag skulle gå in för att byta om dök Mats upp. Vi fick lite fika, innan vi gick hem. Gissa det var skönt att lämna sjukhuset!

Vi åkte tillbaka till Rimbo och handlade lite nödvändigheter innan vi köpte oss varsin pizza och åkte hem. Just nu så känns det rätt så OK i axeln, men då har jag också 2 alvedon i kroppen. Stygnen kommer att försvinna av sig själv, så det obehaget slipper jag. Känner mig ganska mör, men jag har ju några dagars frist till nästa elddop.

Måste tillägga att personalen var jättetrevlig. De hade en rå, men hjärtlig, intern konversation. Jag hade hörlurar med radio i ett tag och kunde berätta för dem om dagens nyhet om feministisk porr.

Här ska det tvättas

Uj! Har just läst instruktionerna till tvättningsproceduren. Först ska jag blötlägga mig, sedan tvätta håret med ett medel, för att sedan mycket noga tvätta resten av Hytteman med en tvättsvamp med bakteriedödande medel. Men det gäller att akta ögon och öron!

Det lät ju OK, men sen fortsatte jag läsningen. Så fort proceduren är klar, ska jag göra allt en gång till!!! Därefter torka mig på rentvättad handduk och lägga mig i nybäddad säng - och det är ju skönt. :)

I morgon ska jag göra om det hela igen, för att sedan klä mig i nytvättade kläder, vilket man väl brukar göra efter en dusch. Finns det sen en endaste basilusk kvar på mig, så antar jag att de på sjukhuset fortsätter att skrubba mig på plats.

Visst är det sant, det som sägs: "För att orka vara sjuk, måste man vara frisk!"

Tjolahopp och godnatt! Nu försvinner jag strax in i duschen.

Nu drar det ihop sig

I morgon ska jag få insprutningsdosan inopererad i axeln. Från den går ett rör in i en kroppsåder. I den sätter man sen nålen (genom skinnet), när medicinerna ska sprutas in var tredje vecka. Operationen görs med lokalbedövning, och själva ingreppet tar ca 45 minuter. Då jag inte får köra hem själv, så har Mats tagit ledigt för att följa mig. Vilken tur att han finns! :)

Nu för tiden ska man ju skrubba sig själv inför operationer. Mats kommer strax hem med något som heter discutan. Det ska jag skrubba mig med både i kväll och i morgon bitti. Ren, renare, renast! :)

På måndag har jag bokat tid för att införskaffa en tjusig peruk. Det ska bli kul att prova olika frisyrer, men jag vet inte hur mycket jag kommer att använda den. Har hört att det kan vara ganska varmt med en peruk, men gissar att det kan vara skönt att ha en ibland. Får väl skaffa några snygga sjalar att vira runt skallen också. Finns det inte några med färdig lugg och några hårtestar som sticker ut? ;)

Efter en morgon av regn, så var det skönt med lite sol på eftermiddagen. Plommonen mognar snabbt nu. På bara några dagar har de gått från gröna till halvlila.

Nu ska jag gå och möta Mats.

Sköt om er!

Mer väntan

Det blir inte start förrän i nästa vecka, troligen tisdag. I stället fick jag resa in till St Erik, för att få en ögonläkares bedömning om huruvida det gick att starta cellgiftet samtidigt som jag droppar iriten. Jag blev snabbt mottagen på akuten, det var positivt! :) Läkaren trodde inte det skulle vara något problem, dropparna kunde snarare skydda ögat.

Ringde sjuksköterskan och berättade vad han sagt, men de kör inte på, utan starten blir nästa vecka. I stället får jag kanske dosan i axeln inopererad på torsdag. Det är väl lika bra, så slipper jag bli stucken i handen.

Passar på att äta sånt jag inte kommer att gilla framöver. Idag blev det kyckling med ananas i senapssås med ris. Mums! Till det serverades växthusets egen gurka och tomater. :)

Plommonen håller långsamt på att mogna. Det blir en kanonskörd i år. De är så många att två grenar knäckts av tyngden.

Ha det!


Har lagt upp ett gäng böcker jag vill läsa, och så har jag ju farmerna på Facebook, så sysslolös blir jag inte.