En datorfri dag

Det händer inte ofta, men ibland får faktiskt datorn stå där i sitt hörn. Gårdagen var både upp och ner. Det gick bra med besöket på vårdcentralen. Jag slussades in utan besvär, och hade sån tur att det inte var någon mer än jag som skulle stickas just då.

Medan jag blev stucken, tog Inger min handlingslista och gick ner till ICA. Jag gjorde ett stopp på väg till ICA. Mitt emot ligger en djuraffär, och i den jobbar en kvinna som jag vet har fått cellgiftsbehandling. Jag trodde att hon också haft bröstcancer, men hon hade lymfom. Dock kunde hon berätta hur hon upplevt cellgiftsbehandlingen. Hon hade t ex bara haft sin peruk en gång. Hon valde ett liv med sjal i stället. För henne blev det extra jobbigt, då det kom igen, så hon fick göra en ryggmärgstransplantation med allt vad det innebär. Det var i alla fall skönt att prata med en som vet vad man går igenom. Och, ja, jag handlade lite av henne också! :)

Sedan hämtade jag upp Inger och vi åkte hem. Där satte vi ner de sista plantorna och skördade några gurkor. Surheten i mig bara ökade, så jag ringde Mats och bad honom köpa hem Omeprazol (tror det heter så), som ska vara bra för sura magar. I väntan på den medicinen åt jag blodpudding och riven vitkål med lingonsylt. Gott, men inte gjorde det mig bättre.

Mats kom hem vid 9-tiden och jag kunde ta en kapsel. Efter en stund kände jag mig mycket bättre, och idag har jag inte känt några sura symptom alls. :)

I morse ringde det redan vid 8. Jag undrade förstås vem det var som ringde så dags, och fick till min förvåning höra att det var den läkare som tittade på mig på läkarstationen. Hon ringde för att höra hur det hade gått för mig. Jag blev positivt förvånad, men jag gillade henne å andra sidan redan från start - kände att hon var en läkare (AT?) med fint sätt på sängkanten. När jag berättade att min cancer var känslig för östrogen, så sa hon att det var bra, jättebra, och det låter ju hoppfullt. Hon erbjöd mig också kuratorshjälp, men det känner jag inget behov av, inte nu i alla fall.

Plommonen börjar så sakta mogna. Ett och annat släpper kärnan nu. Hurra!